Kan man kalla SPA för en passion? Jag tror det! Med en bakgrund som spaterapeut, hudterapeut, spachef och allmän spanörd har jag ett aldrig sinande intresse för SPA.
Under resan till England i förra veckan besökte vi Seaham Hall – ett fantastiskt vackert hotell med endast 20 rum. Hotellet har en lång historia. Det har bland annat varit äldreboende, sjukhus och de har tagit emot krigsfångar i källaren. Men historien som fascinerar mig mest är den om när playboyen och poeten Lord Byron gifte sig med sin första hustru på Seaham Hall. Det sägs att han bodde där ett år innan han drog söderut i Europa.
Frullen (och middagen!!) var fantastisk! 
Mitt rum
Hotellet har vunnit ett flertal priser, bland annat för sitt SPA – Serenity SPA. Och enligt mig är det spa-avdelningen som gör resan dit extra värd. De arbetar med tre olika spamärken – Ytsarra, Sundari och Ishga. Redan där hör du nog att det finns i asiatisk tråd bakom.
Jag steg upp tidigt på morgonen för att njuta i spa-avdelningen. När jag klev ner i den stora varma poolen var jag alldeles själv där. När jag simmat några längder klev jag ut till jacuzzin utomhus. Det fanns två stycken och de var mer som vackra badtunnor med bubbeleffekt. Jag satt där själv, filosoferade och njöt av soluppgången. Det är sådant som skänker mig extra mycket livskvalité. Det fanns mer att upptäcka inomhus. Bland annat ett gym, inomhusjacuzzi, hammam, isvak, bastu med olika temperaturer, fotbad och vilstolar.
En trappa ner finns det hela 17 behandlingsrum. Det är riktigt många med tanke på att hotellet endast har 20 rum. Jag antar att det är populärt med dagspa på Serenity SPA.
Jag hade bokat in en Ytsara Maphrao Warm Coconut Soother. Det var en massagebehandling där terapeuten arbetade med sina egna händer och en kudde som de förklarar som ”poultice”. Jag har alltid kallat dem för bolus. Men jag tror att det är efter att jag arbetade med ett franskt märke när jag lärde mig att utföra liknande behandlingar. Man kan förklara bolusen som en hårt packad kudde som den här gången var fylld med sand och örter och sedan doppad i en blandning av sesam- och kokosolja. Doften mina vänner. Doften!
Behandlingen inleddes med ett fotbad med örter innan det var dags att hoppa upp på behandlingsbänken. Spaterapeuten arbetade med både strykningar och lätt knådning. Det var ingen djupgående massage utan precis lagom, som jag bett om. Det var utan tvekan en av de bästa spabehandlingar jag har fått. Och tro mig, jag är kräsen. Eftersom jag själv har arbetat med det kan det vara svårt för mig att slappna av under en behandling. Det blir lätt att jag funderar på vad hon gör för grepp, och om det är ett extra bra försöker jag memorera det. Inte så avkopplande direkt. Men det gick faktiskt inte att koncentrera sig den här gången. Jag blev otroligt avslappnad och svävade iväg till något kokosland. Ljuvligt! Om vi då ska nörda lite, ett av det bästa terapeuten gjorde var att höja ryggen lite på massagebänken när hon masserade framsidan. Så jag hamnade i lutande position. Det är sällan vi gör det i Sverige men det var otroligt skönt. Betydligt bättre än att lägga en kudde i svanken. Ett hett tips till alla mina hudiskollegor! Min behandling varade i 60 min men jag kände mig inte alls färdig när den timmen hade gått. Jag ville bara ha mer!
Efter behandlingen fick jag med mig bolusen/kudden hem. Kul tänkte jag, då jag hade kunnat värma upp den och massera med den hemma. Det var en jättebra idé fram tills att taxen Maggie hittade den hemma. Kokos smakar ju gott.. Haha!
Det enda jag saknade på Serenity SPA var dofter ute i spaområdet. Eteriska oljor i oljelampor eller i bastun hade gjort susen! Jag gillar när man stimulerar alla sinnen. Annars får Serenity SPA full pott av mig! Jag vill gärna åka tillbaka.
Underbara Ida från Adaras.se bokade in en massagebehandling där TVÅ terapeuter arbetade samtidigt. Lyxen!
Kuriosa: det spökar på Seaham Hall och det är inte Lord Byron.
elinfagerberg.wordpress.com 